Gör nytta i stället för att ifrågasätta sexköpslagen, RFSU
RFSU:s ordförande Kristina Ljungros menar på Nyheter 24 att sexköpslagen inte har fungerat. Hon hänvisar till en ny rapport som RSFU tagit fram och som fått mycket uppmärksamhet, trots att den inte visar det som Ljungros skriver i sin artikel.
I sin debattartikel slår Kristina Ljungros fast följande påstående: "Vi har länge krävt att människor som säljer sex ska få ge sina perspektiv, men då vi inte har fått gehör bad vi en forskare ta fram en total kunskapsöversikt."
Hur gick Kristina Ljungros och hennes kollegor på RFSU tillväga då de krävde att människor som säljer sex skulle få ge sina perspektiv? Vilka ansträngningar har de på RFSU gjort sig för att komma i kontakt med människor som är aktiva inom prostitution eller har en bakgrund inom prostitution?
Vi i Nätverket PRIS tycker det är mycket märkligt att RFSU aldrig tagit kontakt med oss.
PRIS, Prostituerades Revansch i Samhället, har funnits sedan 2007. Vi är den enda organisationen i Sverige där endast människor med erfarenhet av sexbranschen får gå med. Vi finns för att stödja varandra och för att upplysa samhället om prostitutionens negativa konsekvenser. Vi består i dag av 35 kvinnor från hela Sverige. Tillsammans har vi en stor kunskap om hur sexbranschen sett ut då vi har medlemmar som sålde sex på 60-talet, medlemmar som kommit hit via traffickingnätverk, medlemmar som arbetat på strippklubbar, både lagliga och olagliga, i flera delar av Sverige, medlemmar som varit välbetalda callgirls samt de som arbetat med telefonsex.
Varför har RFSU valt att aldrig ha kontakt med oss? Vi har funnits i åtta år. Hur kommer det sig att Kristina Ljungros skriver vad sexsäljare upplever om lagen, utan att ha visat intresse för att hämta in våra åsikter?
För övrigt kritiserar Kristina Ljungros sexköpslagen utan att för den skull komma med några funderingar om hur situationen hon kritiserar skulle sett ut om sexköpslagen inte skulle ha existerat. Hon kommer inte heller med något förslag om hur hon anser att situationen för människor som hamnat i prostitution skulle kunna förbättras. Vad gäller "den totala kunskapsöversikten" som deras forskare tagit fram så är de inte mycket nytt som framkommer i och med den, utan det rör sig mest om välanvända gamla argument som hör till diskursen för de teoretiker och aktivister som bedriver lobbying för legalisering av prostitution.
I dag möter vi en diskurs som tenderar att banalisera prostitution som "sexarbete", och som tenderar att dölja de negativa konsekvenserna för de personer som utövar den. Denna diskurs tas emot med entusiasm inom media, till priset av att förneka lidandet och rätten att uttrycka sig bland de som drabbats av olika former av trauma-relaterat lidande efter en tid inom prostitution.
Kristina Ljungros hävdar att de som utvärderat sexköpslagen inte lyssnar till de berörda vilket inte är sant. Många studier har tidigare visat konsekvenserna i de som lider av prostitution men de som driver för legalisering verkar enbart vilja ge ordet till dem som mår bra och som stödjer prostitution utan alltför många problem.
Ett annat argument som RFSU för fram är att det behövs mer sociala insatser. Det kan vi bara instämma i, men varför ser inte RFSU till de sociala insatser som finns och som räddat livet på många av oss? Mikamottagningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö specialiserar sig på människor med prostitutionserfarenhet. Att ge mer resurser till detta arbete tycker vi är viktigare än att gång på gång ifrågasätta sexköpslagen.
Julia, Linda och Lina,
Nätverket PRIS