Till dig som vill ha rätt att välja
Jag är drygt trettio år. Jag har ett arbete, en familj, ett hem och vänner. Jag är trygg och hyfsat balanserad. Om jag nu efter moget övervägande vill sälja sexuella tjänster – varför skulle jag inte ha rätt att välja det? Varför ska staten kriminalisera mina kunder? Är det inte bara en moralkaka?
Jag har hört de argumenten hos mina vänner. Och som en ren intellektuell tankelek kan jag förstå dem. (Förutom att familjen kanske inte skulle samtycka och om man nu har ett arbete redan borde det väl räcka.) Fast jag har ett svar på frågan också, som jag inte brukar ge dem. För även om de är öppna och frisinnade i teorin orkar jag sällan jag berätta att jag jobbat i sexbranschen.
Mitt svar skulle inte utgå från oss trygga, utbildade, stabila, inte-ungdomar-längre som gillar att diskutera ämnet. Mitt svar skulle utgå från dem som ligger närmare faktum, från dem som är tillräckligt nära för att ha det som ett reellt alternativ.
Mitt svar utgår från en 19-årig tjej. Som just avslutat ett halvtaskigt förhållande och blivit utslängd. Som sover på golvet hos en kompis i en ny stad (som i den här historien heter Stockholm) och behöver pengar i handen NU. Mitt svar utgår från att hon börjar jobba som strippa på en klubb för där får man pengar i handen varje kväll. Mitt svar utgår från att hon är stenhård och osårbar utåt och tom på insidan. Mitt svar utgår från att hon blir erbjuden mycket pengar för att träffa gästerna privat efteråt. Mitt svar utgår från att det inte är tillåtet att sälja sexuella tjänster på klubben (även om det diskret förekommer).
Mitt svar utgår från att hon blir avtrubbad och trött. Mitt svar utgår från att om det varit lagligt för torskar att köpa flickor och för hallickar att driva bordell så hade hon efter en månad gått med på att sälja sig till högstbjudande.
Men inte för att det var ett väl övervägt val. Inte för att hon jämfört olika alternativ. Inte för att hon kunde ha analyserat konsekvenserna. Utan bara för att hon var stenhård nog att försvara sitt val inför sig själv. Avtrubbad nog att inte känna något. Och trött, trött, trött så att hon inte kunde se att det skulle spela någon roll.
För den 19-åriga tjejens skull kan jag avstå min valfrihet. Den är en lyx jag inte behöver. Dessutom är det bara att lägga upp en hemsida eller gå ner på gatan om jag nu inte kan motstå lusten att prostituera mig. Men den där 19-åriga tjejen som faktiskt är där. Som bara runkat av någon gäst och bjudit på mera närhet än stället tillåter. Hon behöver inte ha den valfriheten.
Till den där 19-åriga tjejen som står och väntar utanför ett hotell men torsken dyker inte upp vill jag bara säga "gör det inte, gör det inte, gör det inte värre". Och jag vill krama henne och lyssna på henne och bädda ner henne. Och viska "det räcker som det är, om tio år när pansaret har rostat, räcker det bra som det är."
Så för den där 19-åriga tjejen, som naturligtvis var jag, kan väl vi andra vuxna, vältaliga och trygga människor avstå vår valfrihet. Vår egentliga lyx är att vi är så långt ifrån att verkligen stå inför valet.
Emma, sommaren 2007